Vad utsätter svenska myndigheter studieförbundet Ibn Rushd för?

Artikelserien i Dagens ETC (se länkar nedan) om studieförbundet Ibn Rushd, skriven av Bilan Osman, är synnerligen intressant och väcker samtidigt flera frågor.

Uppenbart är att flera myndigheter och forskare, där Aje Carlbom och Magnus Ranstorp är tongivande, har uppfattningar om att Ibn Rushd:

  1. egentligen styrs av andra personer än de som är demokratiskt valda företrädare för förbundet, och/eller
  2. att demokratiskt valda företrädare för förbundet i själva verket står för andra ideal, åsikter och värderingar än de öppet representerar och/eller artikulerar.

Så kan det förstås vara. Men en fråga som återkommer i artikelserien är hur människor och organisationer ska kunna bevisa att man inte är något man inte är. Hur bevisar man att man inte har en hemlig agenda?

Hur kan till exempel jag bevisa att jag inte har en hemlig agenda med den här texten? Svaret är förstås att det inte är möjligt. Ett återkommande tema från förnuftiga röster i artikelserien är därför att man bara kan utvärdera vad personer och organisationer faktiskt gör och faktiskt yttrar.

Detta är en klassisk upplysningstanke som hänger nära samman med helt grundläggande vetenskapliga ideal om teori och empiri i forskarvärlden: vi kan studera världen som vi ser den och som vi förstår den och sedan kan vi placera det vi har sett och förstått, empirin om man så vill, i ett teoretiskt ramverk som hjälper oss att förklara världen. I vetenskapliga sammanhang är empirin överordnad teorin. Om de empiriska slutsatserna inte stämmer med det teoretiska ramverket bör det teoretiska ramverket förändras och anpassas till empirin.

Men som framgår av artikelserien är för Ibn Rushd deras levda erfarenhet det omvända: ett teoretiskt ramverk har skapats om att de är ett hot mot demokrati, redlighet och transparens. Detta teoretiska ramverk har fått status av sanning. Eftersom teorin är försanthållen kommer allt de faktiskt gör och faktiskt yttrar att värderas mot teorin. Allt som stämmer med teorin kommer då att ses som sant (och därtill som ett bevis i sig på att den sanna teorin är just sann) och allt som inte stämmer med teorin kommer att ses som misstänkt, avvikande och något som per definition måste innehålla någon form av döljande, hemlighetsmakeri eller bedrägeri.

Detta utvärderande förhållningssätt är inte ett vetenskapligt förhållningssätt utan något annat. Därmed inte sagt att detta utvärderande och ovetenskapliga alltid är fel eller enbart fråga om konspirationsteoretiska resonemang. Många former av förebyggande verksamheter måste innehålla vissa inslag av försanthållna teorier om till exempel en grupp människors brottsbenägenhet, ett visst materials brandfarlighet, allmän säkerhet, radioaktiv strålnings egenskaper, bilkörningens problem, eller vad det nu kan vara fråga om.

Men det är helt centralt att man är medveten om att man lämnar vetenskapliga metoder bakom sig när man sätter en försanthållen teori om verkligheten först och börjar utvärdera världen för att utröna om den är sann (dvs i överensstämmelse med teorin) eller falsk (dvs inte i överensstämmelse med teorin).

Det här kan bli ett problem när personer som har sin funktion och sin legitimitet från forskningen, som Aje Carlbom och Magnus Ranstorp, där den legitimiteten bygger på en inomvetenskaplig värdering, ibland sammanfattad i begreppet ”peer review”, och forskarna istället ägnar sig just åt utvärdering av världen i förhållande till försanthållna teorier.

Det kan finnas många goda skäl till att forskare engageras i utvärdering men om forskaren själv och/eller hens uppdragsgivare och avnämare inte förstår att forskaren gör något helt annat när hen utvärderar än när hen forskar blir det djupt problematiskt. Då riskerar man att den i utvärderingen försanthållna teorin plötsligt får en ställning eller status som även vetenskapligt sann. Vilket alltså ingen teori om hur världen är beskaffad någonsin kan vara, eftersom empiriska studier alltid kan förändra eller komplettera teorin när som helst.

Därmed är försöken från vissa debattörer och massmedier, till exempel Aftonbladet Kultur för flera månader sedan, att ge sig på Ranstorp med inomvetenskapliga argument, av typen att hans rapporter är undermåliga och att källhantering eller slutsatser brister, dödfödda och misslyckade. Debattörerna och Aftonbladet Kultur gör misstaget att, så att säga sätta kärran framför hästen, och jämföra forskarnas studier med en försanthållen teori, i just det fallet teorin att Ranstorp genomför dålig forskning därför att det finns brister i hans empiri och slutsatser. På samma sätt och med samma slags teori men i ett helt annat sammanhang gav sig Aftonbladet Kultur även på Rysslandsforskaren Martin Kragh. Så går förstås inte inomvetenskaplig prövning till. Så går inte ”peer review” till och allt dessa debattörer åstadkommer är en uppslutning av andra forskare runt de forskare som utsätts för de på samma gång både ovetenskapliga och utomvetenskapliga angreppen på sin forskning.

Det är dubbelt olyckligt därför att om man höjer blicken från forskarnas forskning (som inte är något problem överhuvudtaget) och istället fokuserar på hur den forskningen har kommit att användas och tillämpas när det gäller svenska muslimers organisering är problemet stort och uppenbart.

För just Ibn Rushd och svenska muslimer är problemet dessutom akut. Även om forskarna Carlbom och Ranstorp själva är fullständigt på det klara med att deras teorier inte kan vara vetenskapligt sanna är det samtidigt uppenbart att andra aktörer, myndigheter och politiker, har börjat uppfatta teorierna som just tillräckligt sanna för att låta dessa teorier styra agerandet.

Att det härvidlag uppstår ett demokratiskt problem framgår tydligt i artikelserien. Viktigt är att det även uppstår ett allvarligt juridiskt problem. Frågan om vetenskaplighet, utvärdering och försanthållna teorier är inte bara något som rör akademiska sammanhang. Tvärtom är kravet på att myndigheterna ska iaktta likabehandling, saklighet och opartiskhet inskrivet i grundlagen, i regeringsformen 1 kap 9 § för att vara exakt. Som bland andra professor emerita Lotta Vahlne Westerhäll har konstaterat är kraven på saklighet och opartiskhet i myndighetsutövningen nära förbundet med just vetenskaplig akribi.

Riksdagens ombudsmän (JO) har upprepade gånger konstaterat att saklighet och opartiskhet innebär att myndigheter ska lägga vad personer och organisationer faktiskt gör och faktiskt yttrar till grund för sina utredningar och sina beslut. JO kritiserar ofta myndigheter när de brister i detta och istället utgår från försanthållna teorier och utvärderar personers och organisationers göranden och låtanden utifrån dessa teorier.

Vad Ibn Rushds förtroendevalda och anställda genomlider är svårfattbart och otäckt på ett mänskligt plan. Om vi håller grundlagen för såpass sann att den ska vara normerande för svenska myndigheter är det uppenbart att Ibn Rushds förtroendevalda och anställda dessutom genomlider allvarliga grundlagsbrott och att flera myndigheter, inte minst Göteborgs respektive Linköpings kommuner, brister i likabehandling, brister i saklighet och opartiskhet och brister i sin respekt för demokratiska beslutsprocesser och demokratiska värderingar.

Ironiskt nog exakt just det som de anklagar svenska muslimska organisationer för.


  1. https://www.etc.se/inrikes/turerna-kring-ibn-rusdh-sveriges-laengsta-visklek
  2. https://www.etc.se/inrikes/raevsaxen-naer-foerbundet-foernekar-kopplingar-till-muslimska-broedraskapet
  3. https://www.etc.se/inrikes/striden-om-ibn-rushd-och-muslimska-broedraskapet
  4. https://www.etc.se/inrikes/ranstorp-ledarskapet-foer-ibn-rushd-aer-islamister
  5. https://www.etc.se/inrikes/kastades-ut-fraan-s-styrelsen-drevet-blev-boerjan-paa-en-laang-historia
  6. https://www.etc.se/inrikes/bidraget-drogs-in-fick-aldrig-se-granskningen-demokratiskt-haveri
  7. https://www.etc.se/inrikes/bankerna-haenvisar-till-debatten-och-nekar-ibn-rushd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s